Vad fruktar jag?

Vad fruktar jag? Jag är en del utav oändligheten …
.. en första gradens stjärna lik som slocknar sist.

Detta är början på en av mina favoritdikter Triumf att finnas till av Edith Södergran. Jag älskar denna dikt och jag har förstås ibland funderat på varför. Kanske är det så att jag önskar att jag slapp fruktan? Vardagligt uttryckt, kanske svarar dessa rader på en längtan hos mig efter att helt känna att jag duger till, i andras ögon och inte minst i mina egna! En längtan efter att låta det lilla som trots allt är stjärna i mig stråla! För några dagar sedan läste jag en text av Nelson Mandela, han skriver också om fruktan. Mandelas ord kastar ljus över mina egna tankar och lyfter upp något som jag tror inte många av oss tänkt på …

Vad vi fruktar mest är inte att vi är otillräckliga. Vår djupaste rädsla är att vara omåttligt kraftfulla, det är vårt ljus, inte vårt mörker som skrämmer mest. Att spela obetydlig förbättrar inte världen. Det finns ingenting upplyst med att förminska sig för att andra inte ska känna sig osäkra. När vi låter vårt eget ljus lysa, ger vi omedvetet andra tillåtelse att göra det samma.

Kära ni vad säger ni om att vi försöker låta fruktan flyga sin kos och börjar stråla som första gradens stjärnor!!
Lo

Tack för att du tar dig tid att lämna en kommentar! Vi blir väldigt glada!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: