Frid i lussetid

Luciamorgon är ruggig, kall och regnig, den mörkaste dagen på året.Men, när jag sitter där och lyssnar till sången, samma sång som jag hört sedan jag själv var barn, och ljusen brinner i tärnornas händer då blir det varmt och gott.

I skolans enkla matsal, när lucior, nissar och pepparkaksgubbar  sjunger om  hopp och om ljus som skingrar mörkret, ja då tror jag dem! Det luktar clementin och kaffe och jag sitter på en röd plaststol och känner hur  friden breder ut sig, hur den börjar ta plats. Från hjärtat ända ner till tårna tar den sig, från hjärtat ut i ögonvrån…

Bild:John Gilio

Jag önskar en en fridfull Lucia, värme i hjärta och tår!

Lo

En kommentar

  1. Nina

    Så vackert skrivet Lo. Visst är det så att det finns saker som aldrig blir gammalmodiga. Någonting fast att se fraemot varje år.
    Barnen växer, vi blir äldre – men Lucia, hon kommer varje år och sprider sitt budskap om hopp om ljusare tider, för alla som har tid att stanna och lyssna.

    Kram Nina

Tack för att du tar dig tid att lämna en kommentar! Vi blir väldigt glada!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: