Från sidan ett och vidare genom kapitel fyra…

 

 

För några veckor sedan fick jag ett tjockt paket med posten. När jag öppnade paketet låg där ett manus till en bok, en bok som min kompis Isak skrivit. Wow! Det var en sån häftig känsla att hålla manuset i händerna!  Under flera år hade Isak en dröm om att skriva en bok, för snart två år sedan bestämde han sig för att faktiskt sätta igång. Några veckor efter att han bestämt sig fanns det första kapitlet i min mailbox.

Det som gör att jag beundrar Isak är att det fortsatte att droppa in mail, att han fortsatte att skriva kapitel efter kapitel. Under vissa tider var det långt mellan mailen, Isak var nykär, hade fullt upp med sitt nya jobb, men de kom. I flera omgångar kom kapitel fyra till min inbox, meningar var strukna, handlingen förändrad, Isak tyckte att han kört fast.  Men, det hade han inte, han fortsatte ju att skriva! Isak började på sida ett och fortsatte ända till slutet.

Jag är så glad över att ha fått följa med på Isaks resa, från första bladet i boken till det sista. Det är ”Wow” för mig att stå med manuset i mina händer, det ger mig en sån konkret inspiration till att faktiskt ta inte bara första och andra utan också det tredje steget i de projket jag så gärna vill ro i land!Det är en ära att få läsa Isaks bok, den är kanon och jag hoppas att ni också snart får läsa den!

Hur är det nu? Vilket steg ska du ta? Är det ett helt nytt blad som ska skrivas, eller är det dags att ta tag i kapitel fyra?

 

Lo

 

  1. Nina

    Idag har det varit en sådan ”blues -dag”. Då är jag glad att se en fjäril och läsa Isak´s historia. Jag är glad för hans skull. Världen behöver flera Isak -historier. Jag kom på tänka den lilla dikten som jag fick från dig Lo en gång:

    Fråga inte vad världen behöver,
    utan vad som får ditt hjärta att sjunga.
    För det som världen behöver,
    det är sjungande hjärtan.

    Denna jul önskar jag mig att världen fylls av många sjungande hjärtan och fladrande fjärilar!
    Nina

  2. Lo

    Jag älskar fjärilar! På Teneriffa dekorerar man gärna med vackra fjärilar även till jul, där finns ju ingen snö, inga snögubbar😉
    Jo, jag tror på ett steg i taget. Det gäller ju bara att faktsikt sätta den ena foten efter den andra, det är så lätt att stanna i steget.
    Kramar till er alla
    Lo

  3. Nina

    PS. Så fint med en fjäril den här årstiden :O)

  4. Nina

    Så underbart. Små steg :O) Nu tänker jag på Vera och skall forsätta att tänka på henne och hennes små steg. Lo, det är så fantastiskt att kunna vara med och dela en sådan resa! Samtidigt tror jag också att din närvaro var nödvändigt. när man fastnar i en kapittel, behövs det någon som tar i handen, drar och säger: nu går vi!

    Kram Nina

Tack för att du tar dig tid att lämna en kommentar! Vi blir väldigt glada!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: