Star of David

Vi har några fina vänner i Wales, mannen i familjen arbetade under många år som rabbin i en judisk församling. I våra vänners familj är den judiska traditionen något som är levande och konkret i vardagen. Förra våren var vi inbjudna till deras hem för att tillsammans med dem fira  pesach, en del av den judiska påsken. För hela min familj var detta en helt ny upplevelse. Vi fick delta i den måltid i vilken man i tacksamhet till Gud firar hur Israels folk blev räddade ur fångenskapen i Egypten.

Under måltidens gång gestaltas i berättande och sånger denna gamla historia om flykten undan farao. Genom de olika maträtternas smak förmedlas folkets lidande och stora glädje.Mina barn var fascinerade, de fick känna smaken av  Israels bittra tårar på tungan och sa efteråt att  ”det var jätteäckligt”. Barnen pratade på liknande sätt  om det judiska folkets hopp och tacksamhet, om det annorlunda brödet som de fått doppa i honung och nötter…mums!
Mina barn känner till bibelns berättelse om Moses och hur han med Guds hjälp räddade sitt folk ur Egypten, vi har flera gånger läst berättelsen i Barnens Bibel och barnen har sett disneyfilmen Prinsen av Egypten.  När vi fick sitta med runt våra vänners bord hade våra barn en förförståelse och måltiden fick fördjupa deras relation till historien, till det judiska folket. För detta och för den fina samvaron i måltiden är jag djupt tacksam.

 Nu sitter jag här och har under några dagar grubblat över hur jag ska föra ännu en bit av det judiska folkets historia vidare till mina barn. Det är en bit historia som ligger smärtsamt nära i tiden och för mig är det inte självklart vilka böcker jag ska läsa eller vilken sång jag ska sjunga för att gestalta den för mina barn. Men, jag vet att jag måste hitta ett sätt att föra även denna bit av berättelsen vidare.

 I går var det nationell minnesdag över förintelsens offer under andra världskriget. En minnesdag som är viktig för att på det sätt vi förmår berätta för våra barn om det fruktansvärda som då hände det judiska folket och fler med dem.  En dag att på det sätt vi kan gestalta för våra barn ALLA människor lika värde! Jag tänker att det är viktigt att våra barn får höra att liksom på Prinsen av Egyptens tid så fanns det under förintelsen hjältar, det fanns män och kvinnor som oavsett hot valde att göra det goda! Det fanns människor som stod upp och agerade utifrån sina hjärtans övertygelse om att alla människor är födda unika och lika värdefulla!

Så jag väver min berättelse och berättar för barnen om Mose och Raul Wallenberg, om Farao och Hitler.  Vi sitter runt köksbordet och pratar om Egyptens slavar och koncentrationslägren, om röda havet och de vita bussarna. Och visst är min berättelse som ett lapptäcke, jag tar en bit här och fogar med en bit där, men det är svårt att förmedla det fasansfulla till barnen. Det är svårt att hitta egna bilder att måla upp när det svartvita fotona från 40-talet är för grymma att lägga framför barnens ögon. Så jag väver en sannsaga för att ge mina barn ytterligare en bit av det judiska folkets historia. Under samtalets gång och för att liksom låta berättelsen sjunka in i kroppen,  viker vi tillsammans sexuddiga stjärnor av blått papper. Blå stjärnor som i vårt hem kommer att berätta vidare den sanna sagan om ALLA människor okränkbara och unika värde!

Bless You!

Lo

 
 Foto: öh, George Segal skulptur, n:RiPizzo

  1. Nina

    Min vän. Det är med konkreta möten mellan individer med olika bakgrund, där det är enklast att förstå mångfalden i livet. För mig, liksom för dig – blir det många stunder med barnen för att reflektera över världen – på barnens vilkor. Att bara läsa fakta – med svartvita bilder – är inget som jag vill föra vidare. Jag vill berätta om vår historia, men med andra ögon. Att det i historien finns, att det idag finns och att det alltid kommer att finnas människor som vågar och har mod att följa sitt hjärta och göra det som är rätt för mänskligheten. Man behöver inte vänta på tredje världskriget. Det finns arbete att göra redan idag. Att leva med sitt hjärta och tro på allas likvärdighet är ett ”job to be done” varje dag för var och en av oss – oavsett om man är ett barn eller en vuxen.

    Sva Magra!

    Nina

Tack för att du tar dig tid att lämna en kommentar! Vi blir väldigt glada!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: