A little butterfly story

  

En gång i tiden, hittade en man en fjärilspuppa. Snart så dök det upp en liten öppning. Mannen satt och tittade på fjärilen i timmar medan den kämpade för att pressa sin kropp genom det lilla hålet. Till slut upphörde fjärilen att kämpa, utan att kunna komma längre.

Mannen beslutade sig för att hjälpa fjärilen genom att klippa bort slutändan av kokongen. Fjärilen kom sedan ut från kokongen lätt, men den hade en svullen kropp och skrumpna vingar.

Mannen fortsatte att titta på fjärilen, med förväntan att när som helst se dess vingar förstoras och expanderas tillräckligt för att stödja kroppen upp i luften. Ingenting hände. I själva verket tillbringade fjärilen resten av sitt liv krypande som en larv. Den kunde aldrig flyga.

Vad mannen i sin vänlighet och brådska inte förstod var att fjärilens kamp med kokongen var ett sätt att tvinga vätskan från kroppen till vingarna, så att dessa skulle vara redo för flygningen när den rätta tiden var inne.

Ibland är motstånd och kamp precis vad vi behöver i våra liv. Att gå igenom livet utan hinder att övervinna, skulle förlama oss. Vi skulle inte heller bli lika starka eller kunna flyga så lyckliga som vi kunde om vi inte mött lite motstånd som stärkt oss. Så om vi biter ihop tänderna och kämpar, snarare än att fråga någon eller något att ta bort allt som vi ogillar, kommer det att vara till vår fördel under lång tid framöver.

  

” Nina från Puppa huset”

PS. Önskar er alla en underbar onsdag!

Målning: Carlos Bautista, bild a´la Nina

 

  1. Nina

    Livet är en skola. Liksom i skolan, kan vi inte hoppa över några år, bara för att komma fram lite tidigare. Därmed njut av livet som ”puppa” min vän :O)
    Nina

    • Lo

      Så sant! Att finnas i puppan är ju en nödvändighet som jag kan acceptera…men, jag har svårt med livet som larv! Jag undrar om det är en personlighetsfråga? Jag kan slita och arbeta i puppan, hantera det svåra och jag älskar när jag får flyga från blomma till blomma i fjärilens skepnad, men att vara larv…😉
      Någon som kan tolka detta? =)
      Kram Lo

      • Nina

        Allt i livet handlar om visdom, sinnesfrid och ett handlande som blir ett positivt resultat för dig och dina medmänniskor, sen om man vill tro på en högre makt så får man det. För mig tar den sanna Guden form i mina egna goda egenskaper – aldrig glömma medkänslan. En larv tar små steg. jag älskar små steg. Att ta små steg kan vara oerhört svårt. Speciellt om det rör sig om saker som innerts inne är mycket viktiga för mig. Klarar jag av mina små steg, är jag en stolt och glad larv. Under tiden äter jag mig tjock och fet med alla intryck om livet. Jag behöver det. För visdomens och sinnesfridens skull. Att lära sig leva så att man aldrig glömmer medkänslan och agerar efter det varje dag. Ett stort uppgift min vän. MEN kom ihåg! En larv, den rör på sig den med! Som sagt, livet är en resa OCH en skola! VARJE STEG ÄR VIKTIGT! Som larv samlar du på det som du behöver gå genom som puppa, för att komma ut som en vacker fjäril. Av en lat larv, blir det inga vackra fjärilar!

        Kram Nina

        • PS. Jag tror att det inte bara finns en fjäril inom oss utan att vi är av en sort som går genom flera metamorphosis faser i livet. Dvs. Vi larvar, puppar och flyger i flera omgångar, för att få det bästa ut av livet! Underbart, eller hur?

          PS. PS. Önskar er alla en härlig torsdag mitt i vinterkylan!

          Nina

          • Pernilla

            Allt har sin tid. Var sak har sin tid. Så jag vill försöka finna ro att vara kvar länge nog. Att kämpa klart eller att äta mig fet nog. Att stilla mig och låta var sak ske i sin tid. Sen kravla sm ur och lämna fast mark när det är tid för det. Sväva och se allt i annat perspektiv.

            Kanske kan hoppet eller vetskapen om att det kommer en tid för annat, kanske kan det hoppet ge kraft och mod att orka vara kvar tills tiden är inne.

            Denna berättelse stärker i varje fall mig i kämpandet och ger hopp om att det finns en tid då vinden kommer att bära mig. Tack för din fina berättelse Nina!

            • Nina

              Tack Pernilla. Även jag tänker så som du. Dessutom har jag på ett sett börjat trivas med att vara en larvande larv. En larv har tid att betrakta världen och samla på sig ideer och tankar. Jag tror att dessa är livsviktiga, för att vi en dag skulle bli kloka fjärilar ;O) Sedan tror jag att vi kan både larva, puppa och flyga samtidigt. Vi provar på oss hur det är att vara en färil … med små mindre farliga saker. Varje ”yes”, I did it! ger oss krafter OCH visdom att prova på en ännu större sak! Just nu känns det som att livet är en ett underbart äventyr. Vad som är mest vikgit för en fjäril är att man lär sig att styra sitt liv själv. Att man inte blir påverkat av andras tycken och tanken! Att vara sig själv är den mest största gåvan man kan ge sig själv här i världen – oansätt om man är larv, puppa eller fjäril. Det är bara vi själv som vet, när det är dags att röra på sig!

              Love You, My Friend!

              Nina

  2. Lo

    Ah, vilken underbar metafor för livet! När jag läser berättelsen får även det som är tungt, tufft och svårt i livet en skönhet och mening!
    Kram Lo

Tack för att du tar dig tid att lämna en kommentar! Vi blir väldigt glada!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: