I Paris ser allting ut som en bakelse

 

 I vårt kök finns en hylla som bara innehåller bak-och kokböcker.
Trots mina eskapader med fjärilskakorna så tillhör jag vanligtvis inte dem som ägnar tid åt läsa bakböcker.
Böckerna i vårt kök är det min man som njuter av att hitta inspiration i och det till min stora glädje😉

Någon gång ibland händer det dock att jag slår mig ner bredvid maken och kikar lite i någon av de böcker han tagit fram. Det som då fångar mig är framför allt böckernas vackra foto eller om mat och bakverk skildras ur ett annorlunda perspektiv som i Dick Harrissons Historiebok för kakälskare.

 En lite annorlunda  kakbok är Pastry Paris av Susan Hochbaum.Hennes bok är fylld av härliga bilder och för med sig dofter från ett romantikens Paris:

 “I came to Paris middle-aged, divorced, and newly in love. Granting myself a sabbatical and renting out my suburban home, I moved with my beau to this romantic city for a year of living shamelessly. Abandoning restraint, and with the appetite of a teenager I found my muse in butter, cream and sugar, shaped into sweet sculptures…”

Under sitt berusande, livsbejakande år i Paris ser Hochbaum bakelser överallt och hon närmar sig staden och dess bakverk shamelessly, med glupande aptit.

Visst är det lite härligt, Parisdrömmar och bakelser en grå onsdag i februari😉

Lo

foto Susan Hochbaum

  1. Lo

    Alfa och omega, världen och livet rymmer så mycket. Jag älskar lusten till livet och det lekfulla i dessa bilder!Jag älskar detta goda =) Men, livet är dubbelbottnat och samtidigt som jag njuter av bilderna och berättelsen ligger det en ständig molande värk i hjärtat för dem som inget har, som inte ens kan äta sig mätta. Livet är en paradox och jag tror inte att det handlar om att ta bort glädjeämnena, det lustfyllda, inte ens bakelserna när det värker i hjärtat, när det bränner i samvetet. Det handlar om att ta det ansvar man kan, att inte slå dövörat till det som är smärta bland människor, till att det finns människor som ex svälter. Det handlar om att samtidigt, mitt i en dag som flödar över av det goda kunna vara genrös och låta den som inte har få ta del av det goda. Återigen😉 det lilla kan få bli stort. Att dela med sig om än bara så lite kan göra stor skillnad!
    Kram Lo

  2. Hmmmm …ett sabbat år från livet. Det skulle jag vilja ha. Ett år för att göra något som man själv brinner för. Kanske inte bakelser, för vi brinner för olika saker, men jag skulle resa världen runt och voluntärsarbeta. För att lära känna världen lite bättre. Kanske jag gör det, när barnen är stora, och man har lite mera frihet i sitt eget liv. Har jag tur, lockar jag med mig min älskade man.

    Vad skulle du göra?

    Kram Nina

Tack för att du tar dig tid att lämna en kommentar! Vi blir väldigt glada!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s