Att våga gå vilse för att hitta rätt

Nina och jag älskar att vandra och vi älskar att prata om allt mellan himmel och jord med varandra. Då och då, när vi har tid och möjlighet så gör vi detta samtidigt, vi vandrar och pratar. Nina är uppvuxen i de finska skogarna och skulle lätt överleva i veckor på vad skogen har att erbjuda. Själv är jag uppvuxen vid kusten och har sedan barnsben alltid varit ute i naturen. Då vi känner oss trygga i naturen och med varandra så kan vi ge oss iväg nästan vart som helst på våra vandringar. Vi ger oss i väg, men det är inte alltid vi vet vart vi hamnar😉

För några år sedan då vi båda bodde lite närmare varandra skulle vi en dag ta en kort promenad i skogen. Jag skulle på en tjejträff inne i stan och Nina på ett möte så vi hade inte så mycket tid på oss, vi bestämde att vi skulle ta en mycket kort sväng denna gång, gå bara en halvtimma. Vi gav oss av vid tretiden och gick i rask takt, ivrigt diskuterande. Efter en stund ringer Ninas mobil och det är hennes man som ringer och undrar vart hon tagit vägen: ”Var är ni, klockan är halv sju?”. Halv sju??? Skit, jag skulle ju vara på tjejträff inne i stan klockan sju! Kunde vi ha varit ute så länge?Jag tog en titt på klockan och insåg att japp, så var det.
För att besvara sin mans  fråga tittar Nina på mig och frågar; var är vi? Jag ser mig runt och inser att jag inte har en aning. Nina ser sig också runt, inte heller hon vet var vi är. Nina säger hej då till mannen och då hon smällt igen telefonen tittar vi på varann och börjar asgarva!
Vi hade vandrat i drygt tre timmar och varit så uppe i vårt samtal att vi nu inte hade en aning om var vi var, vi var vilse! Kära nån, vilse!

Ja, som sagt, både Nina och jag älskar att vara ute i naturen och känner oss trygga i den och med varandra så vi blev inte särskilt oroliga då vi insåg att vi gått vilse. Vi fick helt enkelt skärpa sinnena och plocka fram lite mullekunskaper och börja staka ut en kurs😉 Det tog ytterligare några timmar att ta sig genom skog och över berg, men sen nådde vi fram till en liten by. En helt bedårande liten by som låg så vackert i en dal omgiven av gröna ängar! En liten by som varken Nina eller jag varit inne i förut och som vi nog aldrig kommit att besöka om vi inte hade vandrat vilse.

Jag tänker ofta tillbaka på den där dagen och jag tänker att det inte är så farligt att gå vilse, att man ju kan få upptäcka något nytt. Särskilt om man har sällskap av någon som Nina som kan skogen på sina fem fingrar😉

Steve Johnson talar i sin video om kreativitet och nytänkande. Han menar att en av förutsättningarna för att tänka nytt är att våga vara lite vilsen ibland, att våga utsätta sig för nya miljöer och  nya upplevelser. Vilsenheten  skapar nya perspektiv och nya förhållningssätt, den ger oss en chans att upptäcka något helt nytt!

En annan lika viktig förutsättning för vårt nyskapande och vår kreativitet är vårt möte med varandra. Att träffas på olika typer av mötesplatser , att dela reflektioner och ge varandra input och support är avgörande för att vår kreativitet ska  blomstra och nya ideer se ljuset.

 

Några av våra samtida mötesplatser finns här på nätet och  Sallys är en av dem.
Vi är så glada över att du har tittat in och vi vill gärna ha dig med på våra ”vandringar”!
Och, är det något jag vet så är det att  Nina och jag  ofta hittar totalt vilse;-)

Lo

bild:William Harris

  1. Bodil

    Härligt med människor som vågar att gå vilse!

  2. Ahhh .. Tranströmer – vad sägs om …

    Två sanningar närmar sig varann.
    En kommer inifrån,
    en kommer utifrån
    och där de möts har man en chans att få se sig själv.

    ;O)

  3. Bea

    INTRESSANT TANKE ATT DET KAN VARA NÅGOT POSITIVT ATT VARA VILSE =)
    BEA

  4. Lo

    Nix, den glömmer man inte i första taget😉
    Kloka Einstein! Och Coehlos text, ja den har även jag lagt i mitt hjärta!
    Jag kommer också att tänka på några rader i en dikt av Tranströmmer
    ”Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.”
    Kram Lo

  5. Nu tänkte jag även på Paolo Coelho´s blogg text som jag har sparat både i mailboxen som i mitt hjärta …
    … som ett litet tröst i all vilse gående.

    Our allies
    by Paulo Coelho on February 13, 2012

    Our allies will not necessarily be the kind of dazzling people to whom everyone looks up and of whom they say: ‘There’s none better.’
    On the contrary, they are people who are not afraid of making mistakes and who do, therefore, make mistakes, which is why their work often goes unrecognized.
    Yet they are just the kind of people who transform the world and, after many mistakes, manage to do something that can make a real difference in their community.
    They are people who can’t bear to sit around waiting for things to happen in order to decide which attitude to adopt; they decide as they act, well aware that this could prove highly dangerous.
    Living with such people is important because we need to realize that before we face our goal, we must first feel free enough to change direction.
    Join with all those who experiment, take risks, fall, get hurt and then take more risks.
    Stay away from those who affirm truths, who criticise those who do not think like them, people who have never once taken a step unless they were sure they would be respected for doing so, and who prefer certainties to doubts.
    Join with those who sing, tell stories, take pleasure in life, and have joy in their eyes, because joy is contagious and can prevent others from becoming paralysed by depression, loneliness and difficulties.

  6. Jag kommer aldrig att glömma denna vandringen … hur vi stod där vid vägkanten i skymingen och förklarade till min man hur det såg ut i nejden. Vi hade hittat en kyrka och kyrkor finns det ju inte så många att välja på … efter en stunds vilda gisningar hoppade min man i bilen och hämtade oss. Hurvas vad långt man kan gå om man inte tänker på sina steg … efter det har det varit vilda diskussioner från min mans sida att uttrusta mig med GPS eller liknande när jag går ut från huset … men än så länge, har jag alltid hittat hem ;O)

    Kreativitet är en gåva för oss människor. En gåva för var och en av oss att gripa sig an vår livssituation i stort, våra drömmar om framtiden och högst vardagliga bekymmer. Genom att använda kreativitet får man ett konstruktivt, skapande och positivt sätt att vara på, som man har glädje av inom alla områden i livet, hela livet!

    Till slut vill jag låna Albert Einsteins ord (något att tänka på …)

    Intuition är en gudomlig gåva
    och det rationella tänkandet en god tjänare.
    Men vi har skapat ett samhälle
    där vi satt tjänaren till herre.

    Hur vi dock väljer leva livet är upp till oss …

    PS. Nu skall vi i jobbet prova ”geocaching” i början av maj – det blir alla tiders det ;O) … skall lära mig hur GPS fungerar i skogen!

    Kram
    Nina

Tack för att du tar dig tid att lämna en kommentar! Vi blir väldigt glada!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s