Barnbokens dag!

I dag är det Barnbokens dag och jag tänker på alla berättelser vi läst tillsammans med barnen under årens lopp. Några av dem läser vi och finner nöje i för stunden, andra tar vi till oss på ett djupare plan, vi tar dem till hjärtat och bär dem med oss  genom livet.

På Göteborgs stadsbiblioteks hemsida kan man läsa vilka 100 barnböcker som var de mest utlånade under 2011. Martin Widmark toppar listan med sin bok Saffransmysteriet. Han inte bara toppar listan utan är också den författare som har flest böcker med på listan, av 100 titlar har Widmark skrivit 25. Widmarks böcker är bra och har lästs även hos familjen Eskilsson, men de har aldrig tillhört de absoluta favoriterna. I vår familj är det Barbro Lindgrens böcker som både barn och vuxna älskat allra, allra mest!

Barbro Lindgrens böcker om Loranga, Masarin och Dartanjang har vi läst tillsammans här hemma och hulkat av skratt! Jag älskar, avgudar och hyllar dessa galet underbara och mångbottnade karaktärer! Ja, jo jag är medveten om att detta inte är en helt rumsren uppfattning enligt somliga. När jag första gången hade läst boken om Loranga för min äldsta dotter och hon berättade om de roliga figurerna för några kompisar tittade en av kompisarnas mammor på mig med bestörning i blicken och frågade: ”är det verkligen lämpligt att läsa den boken för ett litet barn?”.

 Första gången jag hörde detta blev jag lite smått chockad och kände att jag åkt tillbaka i tiden till den moraliskt upprörda debatten kring Pippi Långstrumpböckerna. Men, nu har jag lärt mig att böckerna om Loranga, Masarin och Dartanjang delar in även min generation 70-talisterna i två läger. Det ena som jag själv tillhör, som älskar denna livsbejakande bok och det andra där man inte förstår sig på berättelsen överhuvudtaget, där man blir arg och irriterad på karaktärerna och ifrågasätter boken utifrån moraliska principer.

Jag gissar att mina moraliska principer är sådana att de har banat väg och låtit de skruttiga, tokiga och levnadsglada Loranga, Masarin och Dartanjang få en stor plats i  familjens sagohjärta. Där ligger de i hjärtats rödaste rum under köksbordet och lyssnar till den gastande radion  medans tigrarna förnöjsamt käkar korv😉

Lo

  1. Lo

    Ha,ha Maria känns som att du satte hammaren på spiken där😉
    Lo

  2. Helena

    Hej,

    Jag har helt missat Barbro Lindgrens böcker om det inte är så att de gjorts till tecknat och visats på Bolibompa. Det har visats en del underbara galna tecknade berättelser där. Men böcker för barn är så viktiga.

    Helena

  3. Nina

    … man vet alldrig när man har lust att svinga sig i taklampan. ”Mamman och den vilda bebin” är alldeles underbar bok som familjen H kan lalla nästan utantill … men vist, Loranga, Masarin och Dartanjang – de är mycket sköna figurer att tillsammans drömma bort sig från den gråa vardagen!

  4. maria

    Verkligheten överträffar ändå dikten, så varför inte ta ut svängarna ordentligt i sagor och berättelser. Absolut att det ger oss en rikare palett att använda på vår väg i livet. Själv fick jag när stora M var nyfödd ”Mamman och den vilda bebin”, men inte har han ätit lim eller svingat sig i taklampan, ännu. Han är 17, det kanske kommer. /M

Tack för att du tar dig tid att lämna en kommentar! Vi blir väldigt glada!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s