Man skall våga hoppa i sjön

Några av mina stora förebilder finns bland de kvinnor som kallades för Fogelstad -gruppen. Jag har drömt om att kunna resa tillbaka i tiden och få vara med och kämpa för kvinnornas rösträtt och plats i det svenska samhället. Idag tänkte jag på Honorine Hermelin, när jag läste ett fint mail från en härlig kvinna med ett stort hjärta. 

Oven en liten pärla från svts öppna arkiv (klicka på bilden). En intervju med Honorine Hermelin på hennes 85 -års dag. Bli inspirerad och känn hennes speciella karisma som är så påtaglig trots hennes höga ålder. Vilken kvinna!

Fogelstadgruppens symbol var en liten blå delfin. Så här berättar Honorine om delfinen: ”Och delfinens märke det betyder: Man skall våga att hoppa i sjön. Man skall våga ta språnget ut i det som jag tycker är rätt, men inte vet om det bär eller brister. Man skall våga att hoppa i sjön när man har insett en sak, för då kommer det en delfin och tar en på sin rygg och för en iland. Det lär den fina göra”

När jag tänker på delfinen tänker jag på dig Maria. Jag önskar att du Maria ser en liten delfin i dina drömmar idag. Den bär med sig en liten hälsning från mig! Lycka till med din strävan att göra dina drömmar sanna. Tänk på delfinen, när livet känns tungt!

Nina

  1. Nina

    Plötsligt tänkte jag på Siri Derkert och hennes graffiti i Östermalmstorgs tunnelbanestation … jag vill, jag vill … ;O)

  2. Nina

    Härligt M! Kvinnor på gränsen till genombrott är en cool bok av coola kvinnor! Och husvagn – varför inte? Även jag är en nomad, i evigt jakt på lyckan i livet! För att hitta det, är vissa språng nödvändiga. Jag skulle dö med vetskapen att kommer att stanna på samma spot resten för livet. Nix Pix – inte min grej.

    Indien. Dit skulle jag vilja åka … för någon orsak har planerna alltid ändrats i sista minuten. Jag ser framemot att bli en ”hippie” farmor/mormor – lagom senil – som lever ”68” i repris.

    http://www.youtube.com/watch?v=hk3mAX5xdxo … like a roling stone ;O)

  3. M

    Hej, tack för delfiner, jag började för länge sedan läsa ”Kvinnor på gränsen till genombrott”, Ulrika Knutsson, deras anda smittar verkligen av sig, jag bodde i kungälv då och var med i en bokcirkel som jag kände kunde bli vår Fogelstad grupp. Läste en gång en rätt spacead New Age bok om delfiner, länge sedan, men det var något speciellt med den kontakten, har sett dem följa färjan vi tog från Brindisi till Grekland.
    Att våga språnget på 70 000 famnar, har i min egen backspegel tyckt att jag gjort många av dessa språng och nästan avundats dem som bott på samma ställe större delen av livet, men inser nog att det inte är min grej, skulle som Kerstin Thorvall bli gladare för en husvagn än en fin bostad. I min ungdom med mycket ångest mådde jag alltid bäst på resande fot, till släktingar, tågluff, Indien, paddling, you name it,
    Vet inte vad mitt nästa språng är, men tack för delfinen./M

  4. Nina

    Jag var igår på snabb besök i en mötesplats för människor som är arbetslösa eller på ett eller annat sätt har hamnat vid sidan på det som är ett ”normalt samhälle”. Där träffade jag en eldsjäl kvinna som var dagens Honorine. Samtidigt pratade vi mycket om alla de problem som hon möter i sin vardag. Vi kvinnor har visserligen rösträtt idag, men så mycket arbete kvarstår. Invandrare kvinnor möter en mycket annorlunda värld i Sverige än de är vana att leva i. Oftast kommer inte kvinnorna ensamma utan som en del av familjen. Det finns en kollisionskurs mellan det svenska sättet att leva och sättet många av dessa människor är vana med att ha – just om män tänker på kvinnans plats i samhället. Att arbeta med dessa frågor tar tid, men arbetet måste ändå göras. Jag värdesätter högt arbetet söm gör i ställen som just Dalabergs fritidsgård. Där inne, bakom stängda dörrar finns en verklighet, som vi många inte har en aning om.

  5. Nina

    Helena och Lo. På ett sätt tanken om att man har vänner är ”en liten delfin” för mig. Det är svårt att hoppa ”i sjön” ensam, men om man vet att där redan simmar några likasinnade, blir det lättare att våga hoppa.

    Honorine som person var något utöver det vanliga. Jag beundar människor som både har tron och viljan för det goda, samt karisma och styrka att kriga för sin tro.

  6. Helena

    Hej,

    När jag läser detta tänker jag på tre kvinnor jag känner. Jag träffar dem inte så ofta men på något vis hör jag ständigt deras delfinsång genom havet hem till mig ändå. Bara tanken på dem och vänskapen oss emellan gör att jag känner mig uppburen på ryggen och trygg i att jag förs i land.

    Helena

  7. Lo

    Nina delfinen är en så vacker symbol och jag tänker att du är just en av dem som för Fogelstadgruppens anda vidare. En anda av att handla för en positiv förändring!
    Lo

Tack för att du tar dig tid att lämna en kommentar! Vi blir väldigt glada!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: