Modets historia – Början till Haute Couture

Edwardian korsett, Bildkälla: Wikipedia

Jag har alltid varit intresserad av historia – trender och människor genom tiderna. Hur olika saker hänger ihop och påverkar varandra. För länge sedan började jag läsa och skriva om modet i 1900 -talet. Av olika orsaker lämnade jag ämnet, men längtan att avsluta det som jag började en gång i tiden har hela tiden hängt kvar. Nu känns det som rätt tid att göra det. Det händer mycket hos familjen H just nu och då känns det rätt så rogivande att dyka tillbaka till historien, luta sig tillbaka och reflektera över dagar som har gått. Det som är intressant med mode är att man kan känna tidsandan i kläderna och att olika stiler har en vana komma tillbaka i en ny tappning.

1900 -talet är ett århundrade av moderevolution. Klädernas linjer och former har i grunden förändrats sedan tidigare epoker. Visserligen tillhör förändringen modets väsen, och förändringen har gått allt snabbare under 1900 -talet. Ändå har ur modesynvinkel aldrig tidigare någon epok i så hög grad skilt sig från den föregående som 1900 -talet, som i sina samtliga yttringar skiljer sig  från föregående århundraden.

Ett särskilt påfallande exempel på denna förändringen är längden på kjolarna. Under hela det västerländska modets historia räckte fållen på kvinnans kläder alltid minst till ankeln, om inte längre.  Från den spanska guldåldern finns bevarad en typsik kommentar om drottning Isabella: ”En drottning av Spanien har inga ben.” Detta uttalande ägde i århundraden giltighet för alla kvinnor som höll på sig – benen måste vara osynliga. De doldes genom långa, vida, för det mesta mycket styva klänningar med otaliga under kjolar, och ve, om man såg en dams vrist.

Under 1900 -talet rör sig kjolfållarna ständigt uppåt eller nedåt, men frånsett det nostalgiska maxi -modet på 70 -talet åkte de först på 90 -talet för en kort tid åter ner förbi vaderna. Sedan början på 1900 -talet är det en tydlig tendens att betona den ”naturliga” kroppen, att klä den så att dess konturer syns och rörelsefriheten garanteras, medan många moderiktningar under föregående århundraden snörde i kroppen, förändrade dess form eller begravde den osynlig. Men är dagens måde verkligen ”naturligare” är tidigare moden? Är det inte snararde så, att vad som anses vara naturligt ständigt omdefinieras, och då i samband med vad som vid varje enskilt tillfälle uppfattas som vackert – och socialt önskevärt? ”Naturlighet” är ett föränderligt begrepp, och inget demonstrerar detta bättre än modet.

Charles Fredick Worth och början till haute couture
Fram till mitten av 1800 -talet var tillverkningen av kläder ett hantverk, utövat av sömmerskor och modister för damerna, som tillverkade varje klädesplagg efter individuella mått och önskemål. Dessutom kunde varje borgarfru sy, och i nödfall själva tillverka sina och sin familjs kläder, eller åtminståne sköta dem ordentligt. I de fattigare familjerna var sådana färdigheter livsviktiga, eftersom man knappast kunde kosta på sig att köpa kläder.

I mitten av 1800 -talet startade engelsmannen Charles Frederick Worth haute couturen i Paris och förändrade därmed modet i grunden. Han sydde inte upp kläder efter kundens önskemål, utan gjorde upp separata kollektioner som han presenterade för damerna i societen. För kunderna återstod bara att välja tyg bland antal kvaliteter och mönster, som Worth valt ut och som var exact anpassad till modellen. Som utpreglad individualist förverkligade Worth sina visioner av skönhet och elegans och lyckades så med konststycket att göra skräddaren till modeskapare och hantverkaren till konstnär. Han sydde inte längre klänningar utan skapade mode – han klädde drottningar och furstinnor, skådesspelerskor och rika borgerfruar. Hans smak blev en måttstock för societens smak, och hans kreationer,som alltid låg rätt i tiden, var ända in på 1920 -talen tongivande för couturen men hade också senare återkommande inflytande på yngre modeskapares kreationer.

Paul Poiret, konstnär och nydanare
Motviljan mot korsetten – om än knappast hälsoskäl – förenar förkrigstidens stora franska modeskapare. Det var Paul Poirets strävan att förnya modet ur rent estetisk synvinkel. Hans speciella betydelse för modet alldeles början av seglet ligger i att han skapade en helt ny klädstil, som stod diametral motsättning till prakten vid sekelskiftet och ändå ägde en otrolig utstrålning. Det var Paul Poiret som genom sina modeller slutgiltigt avskaffade korsetten – dittills ett oumbärligt underplagg för varje välklädd dam. Han pläderade för den enligt hans mening naturliga skönheten i kvinnokroppen, som bara skulle med bysthållare och gördel – enligt nutida uppfattning liknade de faktiskt fortfarande krigsutrustningar, men uppfattades som frigörelse.

Kläder skapade av Poiret böljade utmed kroppen och gav bäraren rörelsefrihet. Mönstret är taget från det begynnade 1800 -talets empire -stil, dräkter utan midja, som är sammandragna under bysten, varifrån dräken faller rakt ner. Detta var sensationellt i en tid då modet betonade midjan. Poiret älskade tunika -plagg, han introduserade harembyxor, skapade ballongkjolar, använde kimonomönster till jackor och virade urbaner kring damernas huvuden.


Mariano Fortuny, orientalist
Till den mest välkända ”orientalisterna” hör den spanskfödde, i Venedig bosatte modekonstnären Mariano Fortuny. Han inspirerades av grekiskt chiton till sina pliserade Delphos -klänningar i fjäderlätt, lysande siden. På senare tid kan man åter se imitationer av hans tyger, hos japanen Issey Miyake. Fortune skapade tunga brokad- eller sammetsdräkter i en stil som återfinns i italienska renesanssporträtt, eller varierade mönster och former från fjärran östern. Han formgav själv sina tyger och tillverkade dem i egen atelje´.

I romanen ”På jakt efter den tid som flytt” beskriver Marcel Proust den suggestiva tjusningen i Fortunys dräkter, som ”troget eftertraktade de gamla förebilderna och ändå med en helt egen stil trollade fram ett av Orienten helt genomdränkt Venedig, staden där man bar dem, och vars sol de främmande bättre än relig i San Marcos skriv, med de turbanklädda gestalterna runt omkring och den mångfacetterade, brutna, hemlighetsfulla färg, som oupplösligt hör samman med denna stad.”


Paus  under kriget
Första värdskriget avbröt det konstnärliga strävandena inte bara inom modet. I likhet med författare och målare blev många modeskapare uttanga till krigstjänst eller anmälde sig frivilligt. Men även för de som kunde fortsätta arbetet ändrades förutsättningarna genom det spända läget vad knappheten på material, åtminståna vad gäller vardagsklädseln. Kvinnornas kläder blev till en början striktare och mera ändamålsenliga. Smala silhuetter, något kortare kjolar bestämde bilden. Hattarna blev mindre och änklare, frisyrerna mer okonstlade.

Men sedan kom under några år den s k krigskrinolinen – en vid skjol som bara sträckte sig till vaderna eftersom kvinnorna måste kunna röra sig – med flera stärkta utstående underkjolar. Krigskrinolinen levde vidare i den s k stillklänningen, ett slags aftonklänning, som framför allt gjorde den franska modeskaparen Jeanne Lanvin berömd på 20-talet.

Nina

Källor:
Bildkälla: Wikipedia
Modets historia under 1900 -talet, Gertrud Lehnert
Tidens tecken, kvinnans kläder i förhållande till sin omgivning, Tony&Claes Lewenhaupt
 Annat intressant:
Titanic Fashion – An Edwardian Makeover
Fashion – Edwardian 1
Fashion – Edwardian 2
Fashion – Edwardian 3
Fashion 1900-1910
1920´s Fashion&Changes for Women
 Women of the 1920´s
Flapper Girls – 1920´s
 
 

 

  1. Det här är en fin text om Delphos klänningen av Fortuny, jag visste inte att Marcel Proust hade skrivit om den. Jah har själv just lärt klart ”Tiden däremellan” av Maria Duenas som handlar om en sömmerska som gör en falsk Delphos på en sida vilket ledde mig hit.

    Ifall du vill ha en korrekturläsare – I’m it.

  2. Nina

    Tack Helena, mode och kvinnor har i alla tider hört ihop. Det är en del av vårt identitet vad vi sätter på oss.

  3. Helena

    Hej,

    Modet är en väldigt bra spegel av samhället runt omkring oss. I modet går det att läsa in så mycket. Ett väldigt spännande område. Kunnigt beskrivet.

    Helena

  4. Nina

    Så sant. Det finns mycket spännande att hämta från historien.

  5. Lo

    Åh vad sån här kunskap gör kläder och mode ännu mer spännande! Jag lyssnar ofta på STIL i p1 ett härligt program om kläder, parfym och de spännande människor och människoöden som finns inom modevärlden.

  6. BEA

    SÅ INTRESSANT!!

Tack för att du tar dig tid att lämna en kommentar! Vi blir väldigt glada!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: