På torsdagens förskoledebatt i DN skriver Ann Buckley om barn som vistas i stora barngrupper hela dagarna, inte sällan mellan 07.00-17.30 och om föräldrar som vill att barnen skall vara i förskolan vid föräldrars ledighet. ”Varför inte hålla förskolarna öppna dygnet om, sju dagar i veckan så att föräldrarna inte behöver springa titt och tätt och lämna och hämta sina barn. Varför inte lämna in dem när de föds och hämta när de är vuxna?” – frågar hon skämtsamt.
Samvetskal knackar i bakhuvudet när jag tänker på de sista åren. Det blev långa dagar för barnen – inte för att man ville ha tid för sig själv, men pga. tid som gick för att ta sig till och från arbetsplatsen samt att man var alldeles för upptagen av att göra ett bra jobb. Många kvällar blev det som man satt upp sent på natten för att klara av ”dead lines”.
Nu när livet har ändrats totalt och man är hemma, ser man det hela lite klarare från avstånd. Barnen är lugnare och mer harmoniska. De älskar att komma hem direkt efter skolan när de vet att mamma är hemma och väntar. Inte har arbetsmängden minskat för den delen heller – nu har man bara lite mera tid att njuta av det som man gör hemma. Förr var det bara ett stressmoment till som inte var hälsosamt för någon i familjen.
I en bakbok från 1945 (Gott bröd och Nya kakor) hittade jag följande text som fick i alla fall mig att stanna.
”Var tid på året har sina bakverk, och de där traditionerna äro något förtjusande. Vi borde bara gå in för att skapa ännu flera sådana traditioner. Traditionerna är det, som knyta barnen till hemmet och f. ö. till hela landet. Vad vore Sverige utan sina gamla julseder och påskseder, utan sina midsommarfester och sin våffeldag? Hur längta inte småttingarna till den dag, när de få börja äta semlor med mandelmassa! Och hur ha inte julens nissar och nassar och klenäter bidragit att sätta deras fantasi i rörelse!
Ju mera sådana gamla traditioner, ju kärare blir hemmet. Det är de minnen, barnen ska föra med sig ut i livet. Det är de, som ska göra tillvaron en smula rikare för dem. Så gör vad du kan, i synnerhet om du är mor, för att upprätthålla gamla seder och som med små överraskningar lysa upp hemmet för de dina.”
Vad tänker ni?
Nina
Bilder: http://www.kohkoinen.se, http://www.vitra.se
Sallys Döttrar 
Tack för påhälsningen på min blogg. Intressant det där med barn och dagis. Jag har pluggat i ett par år och är nu arbetssökande och det innebär att jag är hemma varje dag nu när den yngsta har börjat förskoleklassen. Det gör att hon kan åka skolbussen hem varje dag och även om jag hemskt gärna vill ha ett jobb har det ändå känts bra att kunna ge min dotter en lugn skolstart utan långa dagar på fritids.
Hej Nette. Jag känner igen det där som du skriver. Jag jobbade för mycket oftast på bekostnad av barnens tid. Dottern var urtrött när hon kom hem från dagis ca. 17:30. Då hade hon borjat dagen i morgonfritids 7:00. Inte äns vi vuxna har sådana arbetsdagar om vi inte ”jobbar över”.
Njut av tiden med barnen och hemma. Hoppa inte på något jobb som inte känns bra i magen och undvik arbetsställen där man inte har förståelse för barn. Fråga runt lite så skapar du snabbt en bild av det. Det är inte bara du som skall ha referanser – det kan du likaväll kräva från arbetsgivaren 🙂
Ha en bra dag!
Det där med dagis är mitt ständigt dåliga samvete. Jag tillhör skaran som vill få så mkt tid som möjligt med mitt barn, så jag försöker alltid hämta så tidigt jag kan. Men jag vet att han har det bra på dagis och när jag kommer inrusandes på dagis skriker han för det mesta…”DU KOMMER FÖR TIDIGT!”, haha! Det är tacken för att man stressat hela dagen på jobbet för att hinna undan så man ska kunna gå en kvart tidigare :p
Så fint Camia! Ha en underbar helg!
Jag och mannen jobbar på oregelbundna tider och vi försöker alltid lägga våra scheman så att någon är hemma när det är dags för barnen att komma hem. De påtalar ofta att de tycker det är skönt att få komma hem efter skolan. Eller ofta och ofta, det var en lätt överdrift, men man märker att de tycker det är skönt 🙂
Nu har jag inga barn själv men jag minns tillbaka på hur det var när min pappa började jobba hemifrån och jag och min syster fick komma hem direkt efter skolan i stället för att spendera en massa timmar på fritids. Jag tyckte det var underbart och så skönt. Det var inte så att jag vantrivdes eller så när jag var på fritids, jag minns dock hur påtaglig känslan var när jag faktiskt fick vara hemma efter skolan.
:O) … Det är just detta som vi föräldrar borde tänka mera – barnen minns med känslor! Tack Bonnie att du delade ditt minne och hälsa Clyde!
Absolut! Var ett nöje för min del med, tack för att du fick mig att minnas. Clyde hälsar tillbaka. Vi tycker det är så roligt att vi upptäckt din blogg här i bloggvärlden. 🙂
Ja, jag har ju barn och vill ju vara tillsammans med dem så mycket som möjligt! Nu är de 11 – 17 år och jag behövs hemma lika mycket nu som när de var små. Jag älskar att göra mellis tills de kommer hem från skolan 🙂 Traditioner är väldigt fint att ha tillsammans med barnen, det skapar gemenskap och tillhörighet och trygghet. Kram!
Härligt med en husmor -drottning! Skönt att läsa!
Hej där! Ja jag håller med, det är i naturen, skogen och det vilda jag hämtar min kraft och energi. Att lyssna på tysnaden och njuta, det är verklig kontemplation för mig. Spännande att du ska bli med valp! Här har vi ju Bus sedan tidigare, och får förhoppningsvis hämta hem ytterligare en jakthund (jämthund) lagom till jul. Allt slit med rumsrenhet, dressyr och injagning till trots, det glöms då man lyckas tillsammans första gången i skogen under jakt! lycka till med vovven! KRAM
Amen! Det är bara 6 veckor kvar när efterlängtade storken landar med sitt julpaket – vilken jul och vilket Himlaliv ;O) Jag har jagat en del med olika hundar – just nu har vi faktist en jämthund i laget. Pappa är både dommare och uppfödare för Norska gråa älghundar som jag gillar också jätte mycket. Tyvärr har vi inte tillräckligt med mark för en sådan hund. En variant av tax är bra. De är gentleman som har vett att sluta när det är dags för korvgrillning. Tax/Petit basset griffon vendéen pga. jag är inte 100% förtjust i taxarnas temperament och vill blanda lite. Petit basset griffon vendéen borde ha lite stabilare temperament och de är kända som bra familjehundar. Sedan är Tax/Petit basset griffon vendéen lite större och har lättare att ta sig fram i skogen.
Amen även för det sista angående rumsrenhet osv. Det är en lycka i sig att gå tillsammans med hunden i skogen som ett team!
Bilderna kommer inom kort!
PS. Då går vi på väntans tider tillsammans när babysarna landar innan ju för både ;O)
Ja, jag kan baka en himmelskt god kladdkaka, fixa några muffins och en bärpaj men sen är det stopp! Jag är en katastrof i köket!! Jag är evigt tacksam över att jag är gift med en man som kan och också tar ansvar för att det kommer mat på bordet i vårt hem 😉
Men, jag tänker att föräldern som väntar i hemmet med de nygräddade bullarna på sina barn kan få vara en tydlig symbol för vad vi vill ge våra barn. För vad bulldoften representerar är ju tryggheten! Att få äta nybakat betyder att någon tagit sig tid, tid att lägga ner sin energi och omsorg för någon annans skull, barnet! Det visar att barnet på något sätt är betydelsefullt, värt tid och omsorg. Att det finns en förälder som väntar på barnet visar att vi vill ge barnet en trygg hamn. Barnet ska alltid veta vart det kan vända sig, vart kärlek, stöd, uppmuntran och tröst finns.
”Bulldoften” kan skapas på så många olika sätt, men ett är gemensamt för dem alla; att vi som är föräldrar ser till våra barns bästa i första hand.
Att vi som är föräldrar ser till våra barns bästa i första hand … så viktiga ord Lo. Det handlar om prioriteringar, för offtast barnens bästa är så enkelt som gemensam tid!
Hej!
Vad roligt att du hittade till mig, nu kikar jag också förbi hos dig 🙂
Bondmora på heltid. Det låter härligt det. Jag har inte kommit riktigt så långt än men eftersom jag är i en process där jag arbetar för att ändra min tillvaro kan jag inte låta bli att medge att jag blir nyfiken på hur din väg har varit 🙂
Jag flyttade för några år sedan ut på landetlandet från storstaden och brukar skämtsamt säga ”det finns bara ett fel med att bo där vi bor… det var inte tillräckligt långt”. Tillräckligt långt för att säga upp mig alltså. Nu pendlar jag de dryga 10 milen 5-6 dagar i veckan. Först bil, sedan tåg… Jag kan skriva under på det dåliga samvetet. Att gå ner i tid innebär inte mer tid med barnen, den sväljs av restid om man jämför med andra som arbetar mer lokalt.
Jag är uppväxt på den halländska slätten med två föräldrar som valde att hanka sig fram på andra sätt än att lönearbeta. Mamma var fram till dess att, vi gick på högstadiet, till största delen hemma. Mysig fika varje dag efter skolan och en närvaro som kanske inte alla har fått uppleva.
Ägg kanske jag kan skicka vad det lider, det kan vi diskutera framöver. Nu är det ju stilltje i värperiet.
Hej Anna!
Processen tar tid – det är mer än halva arbetet – men du hittar den rätta vägen, var inte rädd att följa den. Tyvärr kan man oftast inte både äta och spara kakan, men jag lovar att efter en tid vill man inte smaka det där gamla torra bakverket man har lämnat efter sig!
Du har så rätt med det där ”tillräckligt långt”. Det är lättare att bryta upp när vardagen inte fungerar med gamla premisser – men hur fungerar det idag? Vad kunde du göra istället för att sitta i bil och tåg? Hur mycket mera energi du skulle ha om du inte skulle göra det?
Jag bollar gärna vidare med dig om du vill. Tänk på tanken: ”Vad skulle jag göra om jag skulle lita på mig själv 100%?” Mail -adresset har du här: ninaivinglagarden@mail.com.
Ägg – hus oss är det fruktansvärd kackel dessa dagar! För många tuppar som skall styra och ställa so att jag får nog ta tag i det och börja med ombyggnation innan det är för sent. Vet ej om det går an att skicka ägg med posten :O) … jag får väll hoppa i bilen och hälsa på.