En dag börjar mor Sofie bada …

På torsdagseftermiddagen träffade jag några underbara kvinnor. En ”Sally”-grupp som jag startade i samband med att vi flyttade till Dals Ed. Dessa kvinnor går i SFI (svenska för invandrare) och tanken är att vi en gång i månaden gör något roligt, annat än att bara studera – för det behöver man. Att ta en paus i vardagen – det behöver vi alla för att må bra. Det är en grupp kvinnor som kommer från många olika länder med olika bakgrund. Filippinerna, Thailand, Kosovo, Libanon, Belgien, Somalia, Turkiet … Alla har samma mål i livet, att hitta sin plats i svenska samhället.

På ett sätt är även jag en invandrare, eller  ”kulturberikare” ;) Fast man bara kommer från grannlandet Finland finns det flera olikheter mellan den svenska och finska kulturen. Efter 15 år i Sverige kan jag inte tänka mig att flytta tillbaka till Finland, men int’ kan jag säga att jag är ”helsvensk” heller. Kanske har man lyckats att plocka det bästa av båda kulturerna.  Då kan ni tänka er hur dessa kvinnor känner och hur svårt det är för dem att känna sig hemma. I alla fall i början. Det fina med dessa kvinnor är att de har drömmar och planer för framtiden. Konkreta mål som motiverar dem att lära svenska språket. Frisör, förskolelärare, konditor … konkreta yrken, enkla mål kan man tycka, men för dessa kvinnor är det stort. Jag upplever detta som mycket vackert. Flera av dessa kvinnor har svåra minnen från förr, men ändå har de krafter kvar för att se ljust på framtiden.

Igår bjöd Luljeta på traditionellt balkanskt fikabröd Krem Pita och vi pysslade några gammaldags svenska julgransdekorationer. Hjärtan och ett varmt  hjärta har vi ju alla – 365 dagar om året.

♥♥♥♥♥♥♥

Jag tänker ofta på Moa Martinsson och hennes bok, Kvinnor och äppelträd. Moa, som med sitt liv och sina böcker får läsaren att förstå den djupaste innebörden i det hon skriver: hur ett stekt ägg till middagens sill och potatis är stor lyx. Hur människor kan finnas för varandra trots att de knappt har nog åt sig själva. Något att tänka på i dagens samhälle, där ett stekt ägg knappast upplevs som lyx, men hur är det med att finnas för varandra?

Denna text är redan skriven under ”Om Mor Sofie och hur allt började …”, men budskapet är så viktigt att det inte skadar att upprepas gång på gång på nytt. För mig är även bloggvärlden en Stor Sally -tunna. Om ni tänker noga, så här delar vi tillsammans våra innersta tankar; sorg och glädjeämnen som ligger i hjärtan. Här andas vi ut, skrubbar lite skit av verkligheten och låter kreativitet och handlingskraft skapas! Här för vi vidare Moas arv och jag är helt övertygat att Moa ler och är så stolt över oss, där uppe i himmelen där hon bakar kubbar till sin älskade Harry.

Jag önskar er alla ”medbastare” en fin helg!

Nina

Det är tidigt 1900 -tal och det passar sig absolut inte! men denna dag, smutsiga och trötta, efter att ha avslutat det tunga arbetet på gården, reglar mor Sofie och Fredrika dörren till bykstugan. De eldar under kitteln, värmer vatten och badar.

Bonden blir så klart ursinnig och folket i byn tisslar och tasslar om mor Sofie som badar. För de fortsätter att bada, mor Sofie och Fredrika. Och de blir fler, snart badar även mor Sofies döttrar. En gång i veckan reglar de dörren till bykstugan, värmer vatten och badar.

I eldens sken tvättar de smutsen från kroppen, vilar sina trötta lemmar. I bykstugans värme andas de ut, delar det som ligger i hjärta och tanke med varandra. Någon gång händer det att Fredrika har en bit vetekrans med sig, lite kaffe att koka. Kvinnorna njuter av kaffet, sina renskrubbade kroppar och förtrolighten i bykstugan.

Referat ur Kvinnor och äppelträd, 1933 av Moa Martinsson.

  1. Jösses,, jag blir alldeles lyrisk av ditt inlägg.. Så fint och tankeväckande.. Fin grupp ni har också.

    Kram Maidi

  2. Härligt inlägg och så sant ! Må bäst ! Kram

  3. Nina, Sallys dotter

    Tack snälla. Jag skall titta och in hos er med en kopp värmande kaffe och svara inkl. läsa allt härligt!

  4. n

    Det verkar som om jag har en författare att läsa in mig på🙂
    Och vilken spännande grupp ni verkar vara. Kul!

  5. Så fint det är att ge varandra av sin tid och sin energi och sina erfarenheter. Mera sånt så blir världen vackrare!!! Kram🙂

  6. Det du gör är stort! Både i Sally-gruppen och här på bloggen. Sprider glädje, värme, kärlek… Allt det världen behöver så mycket mer av! Även om jag då och då måste fly den digitala världen, så tänker jag alltid på bloggvärlden med glädje. Här har jag mer än en gång fått tron på livet och människan åter. Ibland känns världen kall och hård, men genom bloggandet har jag kommit i kontakt med så många fantastiska människor som visar varandra omtanke, trots att de knapp ens känner varandra, och det ger mig verkligen hopp!

  7. Moa Martinsons böcker har jag läst och det med behållning🙂 jag tror till och med att jag har någon i bokhyllan min
    kramar

  8. Men vilken rolig och bra grupp du startat, så oerhört fint intiativ. Samt så gott det såg ut som hon bakat, det vattnas i munnen här, hihi. Ohh men då förstår jag att lördagar och söndagar är heliga för er, jobbar han långt bort?, kan inte ni flytta dit då, eller det är väl inte så enkelt såklart.

    Ja fy så jobbigt med öronen, får alltid problem ett par ggr per år, och där emellan har jag eksem och torra flan i öronen, känns alltid som det är ngt, man får nästan komplex för att folk ska se det.

    Tack för alla rader hos mig, du är underbar
    kramar

  9. visst är det kul att träffa nya människor från olika världar ,jag gjorde det när jag läste nybörjar engelska och tyckte det var så spännade att se hur andra lever . Inte allas som oss med at fixa och byta i sina hem dom är mer mån om varandra . Ja ett tips att såga i vår det blir super duper dant av att såga spån överallt ;(

  10. Vad kul med en sådan grupp, att träffas och ha trevligt tillsammans:)

    Kram Pernilla

  11. Helena

    Idag har jag inte orden tillgängliga för ett svar. Men det jag läser här gör mig varm. Tack för dina ord! Kram

  12. Vilken fin grupp ni har, så roligt att träffas så för att bara ses och ha roligt!
    Hoppas att helgen varit toppen och att ni får en bra start på nya veckan. Kram Jennifer

  13. Så fint inlägg. Vilket engagemang och toppen initiativ stor kram Sofia

  14. Tack för de fina raderna du delar med dig av. Gör mig alldeles var m och glad så här på söndagskvällen.

  15. Vilket fint och tänkvärt inlägg!
    Och vad det fick mig att längta tillbaka en smula till mitt, helt fantastiska jobb, som SFI-lärare till ett 50-tal av dessa underbara kvinnor, och män.🙂
    Kram på dig!

  16. Så mycket vackert du berättar om!
    Ett så härligt jobb du har…nu längtar jag också ännu mera tillbaka till mitt🙂 lite speciella jobb inom särskolans ungdommar.

    Kraaam

  17. Så fint och tänkvärt du skriver, handlar och lever!
    Knyter ihop då tid med nutid på ett så fint sätt. Blir glad av dina fina inlägg🙂
    Så läckert ni pysslat tillsammans över gränserna, tänk vad mycket ni kan lära av varandra!
    Söndags kram Sussi

  18. En underbar författare som jag gärna läser om och om igen! Vissa står sig i längden oavsett tid…

    Ha en fin söndagskväll!

  19. Så fint. Og gode overvejelser om det at flytte til et nyt land..Udfordringerne er enorme !
    At findes for hinanden- at være der for hinanden, lige meget hvad.. En smuk tanke om menneskelighed. En selvfølge skulle man tro, men det er det ikke ! Vi skal være bevidste om det og tak fordi du mindede os om det. Dejlig Søndag🙂

  20. Nu har jag läst igen det du skrivit dom sista inläggen å de är en fröjd att läsa. Bevara väl de minnen å böcker du har från de dina och kunna förmedla till dina barn är ju en stor glädje. Tänk vad mycke gemenskap det kan bli när man flyttar ut på landet blir som lite annorlunda än i en stad man blir inte längre anonym.
    Flyttkartonger kan man roa sig länge med att packa upp, just nu har jag dom stående packade men nästa helg flyttar jag skall bli så skönt.
    Önskar ni får en finfin helg/kramen

  21. Vad jag blir sugen att läsa Moa Martinsson, jag kan inte minnas att jag läst något av henne (bortsett från kanske nån text som svenskaläraren ville man skulle läsa i högstadiet). Vilken vacker beskrivning. Tack för att du delade din dag med dessa spännande kvinnor, tänk vilket viktigt arbete du gör.. du gör den här världen bättre med den handlingen helt enkelt. Om vi ger av oss själva (svarade förresten på det hos mig) så tror jag verkligen det har en positiv effekt.

    Tack för att just du finns.. ser fram emot att få glittra vidare tillsammans om så enbart i bloggvärlden..

    Kramar från Liv

  22. Mitt hjärta ler…ett sånt fint inlägg…Tack snälla:)

Tack för att du tar dig tid att lämna en kommentar! Vi blir väldigt glada!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: